Bamberg, beläget vid floden Regnitz i norra Bayern, erbjuder en av de bäst bevarade medeltida stadsbilderna i Europa. Staden grundades i början av 900-talet och nådde sin storhetstid under Henrik II, hertig av Bayern och senare kejsare av det heliga romerska riket, som såg staden som ett andligt och politiskt centrum i norr som skulle kunna mäta sig med Rom. Hans ambitioner har lämnat ett bestående avtryck: Bambergs domkyrka, som invigdes år 1237, är fortfarande stadens mittpunkt och rymmer de rikt utsmyckade gravarna efter Henrik II och kejsarinnan Kunigunde, liksom den enda påvliga graven i Tyskland, nämligen påven Clemens II:s. Under nästan ett årtusende fungerade Bamberg som säte för både kejsarmakten och biskopsämbetet, vilket präglade stadens utveckling och kulturella betydelse.

Stadens utformning, som breder ut sig över sju kullar, omfattar kyrkliga, bostads- och affärskvarter som har förändrats mycket lite sedan tidig medeltid. Det gamla rådhuset, som på ett slående sätt är uppfört på en ö i floden Regnitz, speglar både den arkitektoniska uppfinningsrikedomen och stadsbornas självständiga anda. Enligt sägnen uppstod byggnaden ur trots, då biskopen vägrade att ge dem mark, vilket fick stadsborna att skapa sin egen mark genom att bygga ut i floden. Bambergs charm ligger också i stadens lokala traditioner, från korsvirkeshus och kullerstensgator till den karakteristiska smaken av dess berömda Rauchbier, eller rökt öl. Bamberg, som 1993 utnämndes till UNESCO:s världsarv, inbjuder besökarna att kliva in i ett levande vittnesbörd om Europas stads- och religionshistoria.