Inträdesbiljett som ger tillträde till tillfälliga utställningar och slottets innergård.
Cirka 600 meter sydöst om staden Bellinzona, på den högsta punkten av den klippiga kullen där befästningarna ligger, står slottet Sasso Corbaro, som sedan 1506 även kallas slottet Unterwalden och sedan 1818 slottet Santa Barbara. Anläggningen har en enkel utformning: en fyrkantig grundplan som omsluter en liten innergård, byggnaderna, två hörntorn – huvudtornet och vakttornet – samt den krenelerade gången.
Av de tre slotten i Bellinzona är detta det enda för vilket det exakta datumet för byggstart är känt. Även om det finns dokumenterade belägg för att det redan under slutet av 1300-talet fanns ett torn för övervakning och observation av omgivningarna, var det först under de första månaderna av 1479 som byggandet av det slott som fortfarande kan ses idag inleddes. Slottet uppfördes – på hertigens order – i rasande fart för att motverka de allt vanligare räderna som konfedererade arméer genomförde i landsbygden kring Bellinzona. Bygget leddes av den berömde florentinske arkitekten Benedetto Ferrini, som avled i pesten under hösten samma år. Arbetet slutfördes till slut av hertigens ingenjör Gabriele Ghiringhelli.
Förutom sin huvudsakliga försvarsfunktion användes slottet Sasso Corbaro även som fängelse. Under de följande århundradena, efter 1798, började byggnaden förfalla då den lämnades åt sitt öde; i början av 1870-talet sålde kantonen den till ett företag som planerade att omvandla den till ett hotell, och några år senare till tre familjer från Bellinzona som förvandlade den till en sommarbostad. Idag rymmer byggnaden tillfälliga utställningar, däribland den vackra träsalen från 1600-talet, känd som ”Poglia-salen”, som kantonen förvärvade 1944 från arvingarna till familjen Poglia.