Bosco skiljer sig från de italienska trädgårdarna och utgör, trots att den passar in i den arkitektonisk-naturalistiska kulturen under andra hälften av 1500-talet, ett unikt fenomen som ger liv åt en hermeneutisk labyrint av tystnader, antydningar och illusioner.

Skulpturerna saknar ömsesidigt perspektiv och proportionella förhållanden.
Den klassiska lugnheten viker för den manieristiska förkärleken för det bisarra och skapar, med sina gigantiska inslag, ett förvirrande förhållande till naturen.
Många studier har försökt lösa gåtan kring denna lund, som befinner sig i gränslandet mellan konst, magi och litteratur, men trädgården i Bomarzo är förutbestämd att förbli en plats genomsyrad av charm och mystik som ger upphov till berättelser och väcker varje besökares fantasi.