Lyons museum för de sköna konsterna är stadens konstnav och ligger i en fenomenal byggnad. Olika verk – från fascinerande egyptiska antikviteter till eleganta postmoderna verk – hänger i gallerierna i detta tidigare benediktinerkloster från 1600-talet. Ägna en eftermiddag åt att titta på några av de finaste konstverken i Europa i denna imponerande byggnad.
Det stora museet är indelat i fem huvudavdelningar: antikviteter, konstföremål, medaljer och mynt, samlingar, skulpturer och målningar från 1200-talet och framåt. Var med på en guidad rundtur på engelska av hela museet på lördagar, eller stanna kvar på din favoritavdelning och studera verken i detalj. Rundturen tar omkring en timme. Ring museet om du vill boka grupper i förväg. Du kan även följa med på en 90 minuter lång ljudrundtur.
Botanisera bland egyptiska pärlor som Isetemkhebs kista och porten från ett tempel i Medamud. Granska fängslande föremål från Persepolis, Grekland och det romerska imperiet. Utforska medaljsamlingen om du vill se Terreaux skatt och Vercingetorix stater, vilket är ett keltiskt guldmynt från år 52 före vår tidräkning med bilden av en lockig man på ena sidan och en galopperande häst på den andra.
Njut av imponerande målningar som Claude Monets Stormigt hav vid Étretat och Pablo Picassos Sittande kvinna på stranden. Häpnas över Auguste Rodins skulptur Den helige Antonius frestelser. Det finns högupplösta foton av höjdpunkterna på museets webbplats, t.ex. verk av Renoir och Pissarro.
Byggnaden genomgick omfattande restaureringar under slutet av 1980- och början på 1990-talet. Museet är stängs på tisdagar men annars öppet från morgon till tidig kväll. En inträdesavgift tas ut för att se samlingarna, och det kostar extra att se utställningarna.
Lyons museum för de sköna konsterna ligger på den lilla halvön mellan de två floderna Saône och Rhône. Ta tunnelbanan till stationen Hôtel de Ville-Louis Pradel i stadens centrum och gå västerut i tre minuter så kommer du till museet. Lyon-operan och museet för tryckerikonst och grafisk kommunikation ligger i närheten.
![La Cour des Voraces est une cour d'immeuble lyonnais, célèbre pour son monumental escalier de façade de six étages (escalier à volées libres). C'est une impressionnante traboule qui permet de passer du 9 de la place Colbert au 14 de la montée de Saint-Sébastien ou au 29 rue Imbert-Colomès. Située sur les pentes de la Croix-Rousse, la Cour des Voraces est un symbole lyonnais. Construite vers 18401, c'est un bel exemple d’une architecture populaire dite « canuse », liée à l'industrie de la soie qui a profondément marqué le quartier. Mais c'est également un lieu qui symbolise quelques grands moments de l'histoire lyonnaise. La révolte des Canuts[modifier | modifier le code] Une plaque commémorative indique que « Dans la cour des Voraces, ruche du travail de la soie, les canuts luttaient pour leurs conditions de vie et leur dignité ». La cour des Voraces tient certainement son nom d'un groupe d'ouvriers canuts nommés les Voraces, qui s'illustrèrent par leurs insurrections républicaines de 1848 et 1849.
On raconte que la Cour des Voraces (également appelée « Maison de la République ») a servi de refuge aux ouvriers canuts lors de leurs révoltes3. Cette cour devint célèbre, dit-on, par une bataille qui opposa les canuts aux soldats de l'armée régulière[réf. nécessaire]. Compte tenu de la date de construction, il peut s'agir de combats ayant eu lieu lors de la seconde insurrection des Voraces4 en 1849. Une autre hypothèse est évoquée : l’immeuble aurait abrité la loge d’une organisation mutualiste de Canuts : le Devoir mutuel. Le mot « Dévoirant » - c’est-à-dire les membres du Devoir mutuel -, déformé, a fini par donner le mot « Voraces ». Il se dit aussi que le mot "voraces" est issu du fait que ces canuts luttaient contre la diminution du volume du pot de vin. En effet le pot de vin devenait de plus en plus petit, mais le prix restait inchangé. (cf. Les Voraces (Lyon)) Seconde guerre mondiale.
Pendant la Seconde Guerre mondiale, les traboules lyonnaises, lieux sombres et secrets (peu connus des étrangers) dont la configuration favorisait les activités clandestines, ont permis aux réseaux de résistance d’échapper à la surveillance de l'occupant allemand. La Cour des Voraces est souvent évoquée comme symbole de cette résistance5. Plus récemment[modifier | modifier le code] En 1995, l'association Habitat et Humanisme dirigée par le père Bernard Devers rachète le lieu et lance des travaux de réhabilitation de la cour qui devient alors un symbole de l'habitat social3, et les gones du quartier retrouvent les joies du « débaroulage » (dégringolade en parler lyonnais et franco-provençal).
La Cour des Voraces](https://images.trvl-media.com/place/2190/e4c0c1e1-3fb8-46f3-9469-e2e2d4b9ccd0.jpg?impolicy=fcrop&w=900&h=506&q=mediumHigh)
