Parc de la Tête d’Or är för Lyon som Central Park är för New York, en populär plats som är full av smultronställen och där du kan komma undan från det jäktiga stadslivet. Planera in en dag med familjen eller ge dig ut på en joggingtur i detta ljuvliga grönområde.
Parken utformades av Denis och Eugène Bühler och öppnade 1857, samma år som Central Park. Stilen påminner om en engelsk trädgård, och du hittar bland annat en stor sjö, mysiga skogsområden och skuggade stigar. Några år efter att parken öppnade fick det ett flertal växthus, så att stadens invånare skulle kunna beundra växtarter från andra delar av världen.
Under vintern kan du strosa bland tropiska och ekvatoriella växter, medan kalla vindar viner utanför. På sommaren kan du promenera genom den vackra rosenträdgården med över 16000rosenbuskar från 450 olika arter med alla möjliga färger och dofter.
Stadsparken är 117hektar stor och erbjuder en mängd stigar och grönområden som passar utmärkt för små pauser under dagen. Många besökare joggar i parken på morgonen eller tar en promenad eller cykeltur framåt lunch. Ta med dig en picknickkorg eller köp någonting att äta i kiosken och slå dig ned intill den stora sjön. Om du vill ta dig ut på vattnet kan du hyra en båt.
Parken erbjuder även gott om aktiviteter för barn. De kan till exempel åka med ödletåget, rida på ponnyer, styra småbåtar, åka karusell och besöka djurparken, som har öppet hela året. I djurparken finns det omkring 400djur, med fokus på utrotningshotade arter. Du kan bland annat se rosa flamingor, zebror och giraffer från den afrikanska savannen.
Parc de la Tête d’Or betyder ”det gyllene huvudets park”. Namnet refererar till en legend om att en korsriddarskatt, som bland annat inkluderar ett gyllene huvud av Jesus, ligger begravd någonstans i parken. Legenden må vara osannolik, men du kan istället hitta gott om vackra platser där du kan ta en avkopplande paus eller ägna dig åt roliga aktiviteter.
Parc de la Tête d’Or ligger i Lyons sjätte arrondissement. Du kan ta dig hit genom att korsa floden Rhône från centrala Lyon och promenera norrut i en kvart. Det går även bra att åka tunnelbana och buss, eller att köra bil och parkera vid Cité Internationale.
Parken har öppet från tidigt på morgonen tills det blir mörkt. Inträdet är gratis, men vissa av aktiviteterna kostar pengar och har individuella öppettider.
![La Cour des Voraces est une cour d'immeuble lyonnais, célèbre pour son monumental escalier de façade de six étages (escalier à volées libres). C'est une impressionnante traboule qui permet de passer du 9 de la place Colbert au 14 de la montée de Saint-Sébastien ou au 29 rue Imbert-Colomès. Située sur les pentes de la Croix-Rousse, la Cour des Voraces est un symbole lyonnais. Construite vers 18401, c'est un bel exemple d’une architecture populaire dite « canuse », liée à l'industrie de la soie qui a profondément marqué le quartier. Mais c'est également un lieu qui symbolise quelques grands moments de l'histoire lyonnaise. La révolte des Canuts[modifier | modifier le code] Une plaque commémorative indique que « Dans la cour des Voraces, ruche du travail de la soie, les canuts luttaient pour leurs conditions de vie et leur dignité ». La cour des Voraces tient certainement son nom d'un groupe d'ouvriers canuts nommés les Voraces, qui s'illustrèrent par leurs insurrections républicaines de 1848 et 1849.
On raconte que la Cour des Voraces (également appelée « Maison de la République ») a servi de refuge aux ouvriers canuts lors de leurs révoltes3. Cette cour devint célèbre, dit-on, par une bataille qui opposa les canuts aux soldats de l'armée régulière[réf. nécessaire]. Compte tenu de la date de construction, il peut s'agir de combats ayant eu lieu lors de la seconde insurrection des Voraces4 en 1849. Une autre hypothèse est évoquée : l’immeuble aurait abrité la loge d’une organisation mutualiste de Canuts : le Devoir mutuel. Le mot « Dévoirant » - c’est-à-dire les membres du Devoir mutuel -, déformé, a fini par donner le mot « Voraces ». Il se dit aussi que le mot "voraces" est issu du fait que ces canuts luttaient contre la diminution du volume du pot de vin. En effet le pot de vin devenait de plus en plus petit, mais le prix restait inchangé. (cf. Les Voraces (Lyon)) Seconde guerre mondiale.
Pendant la Seconde Guerre mondiale, les traboules lyonnaises, lieux sombres et secrets (peu connus des étrangers) dont la configuration favorisait les activités clandestines, ont permis aux réseaux de résistance d’échapper à la surveillance de l'occupant allemand. La Cour des Voraces est souvent évoquée comme symbole de cette résistance5. Plus récemment[modifier | modifier le code] En 1995, l'association Habitat et Humanisme dirigée par le père Bernard Devers rachète le lieu et lance des travaux de réhabilitation de la cour qui devient alors un symbole de l'habitat social3, et les gones du quartier retrouvent les joies du « débaroulage » (dégringolade en parler lyonnais et franco-provençal).
La Cour des Voraces](https://images.trvl-media.com/place/2190/e4c0c1e1-3fb8-46f3-9469-e2e2d4b9ccd0.jpg?impolicy=fcrop&w=900&h=506&q=mediumHigh)
